Skillnaden mellan porslin och keramik

Till vardags talar vi ofta om keramik och porslin som om dessa två material vore ett och samma, och till viss del är det rätt, för porslin är nämligen en typ av porslin. Keramik är både framställningen och själva godsen av bränd lera. Vad som går att jämföra med porslin är i stället lergods och stengods – två andra keramiska material.

Dessa material skiljer sig åt i sin kemiska sammansättning såväl som i vilka egenskaper de slutgiltiga produkterna besitter.

Lergods är vanligare än porslin, eftersom det ofta används för att tillverka vaser, fat, krukor, krus och prydnadssaker av olika slag.

Porslin, å andra sidan, har ett något smalare användningsområde. Det används i synnerhet för att tillverka tallrikar, koppar, fat, såssnipor och kannor, och har blivit synonymt med en fullt utrustad servis.

Hur tillverkas stengods, lergods och porslin?

Som sagt är stengods, lergods och porslin alla keramiska material, men tillverkningsprocessen och deras beståndsdelar är vad som skiljer med åt.

För att materialet ska hårdna bränns blandningen i ugnar som kan nå mycket höga temperaturer. Den lägsta temperaturen för att leran ska hårdna är 600°C.

Stengods tillverkas av lera och kvarts. I grunden är det grått eller brunt, men kan glaseras i olika färger. Materialet bränns vid väldigt höga temperaturer, ca 1 200–1 300 °C, vilket gör de flesta produkter ugnssäkra och materialet väl lämpat för ugnsformar och ramekiner. Stengodsleran som används vid tillverkningen är vanligt förekommande i Sverige och i synnerhet i Skåne.

Lergods innehåller mindre kvarts än stengods och bränns vid lägre temperaturer (mellan 1 000°C och 1 150°C). Detta resulterar i att materialet inte är lika starkt och slittåligt som stengods, men det är billigare och lättare att arbeta med. Det lämpar sig bra för att måla och dekorera med vackra mönster, måste glaseras för att vara vattentätt.

Porslin finns i olika varianter men alla består av kaolin, fältspat och kvarts i olika mängd. Det absolut vanligaste är fältspatporslin. Det bränns i 1400°C vilket gör porslinet extra tåligt. Det begränsar dock färgvalet, och vill man använda en färg som inte tål att brännas i så hög temperatur måste man bränna porslinet ytterligare en gång i en speciell dekorbränning.

Porslin är det huvudsakliga materialet för tillverkning av restaurangtallrikar. Varför det föredras för detta ändamål kommer vi att ta reda på i följande avsnitt.